Avskedstal till kollega – exempel och inspiration

Sofia, jag minns min första dag här tydligare än jag minns det mesta av förra året, och det är faktiskt ditt fel. Jag satt vid mitt skrivbord, hade glömt mitt passerkort hemma, förstod ingenting av våra interna system, och du kom förbi med ett kaffe jag inte bett om och sa: 'Kom igen, jag visar dig allt. Tar en timme, inte tre veckor.'

Det tog närmare en och en halv timme, men det är egentligen inte poängen. Poängen är att du hade mer än nog att göra då — du var mitt uppe i det största projektet avdelningen haft på flera år — och du satte dig ändå ner och gick igenom hela systemet med mig, steg för steg, som om jag var det enda på din lista den dagen.

Jag har sedan fått veta att det inte bara var jag. Halva det här kontoret har blivit upplärt av dig vid något tillfälle — några av oss den första dagen, andra när ett nytt system infördes, och några bara för att de frågade snällt. Du har aldrig en enda gång sagt nej till att förklara något en gång till.

Det är sällan man kan peka på en person och säga: den här kulturen, den vi har här, det är hennes förtjänst. Men det kan jag, med Sofia. Du har lärt oss att det aldrig är en svaghet att fråga, och att den bästa kollegan är den som ger utrymme åt alla andra att bli bra på sitt jobb också.

— Avskedstal, kollega