Tal vid dop – exempel och inspiration

Elias, jag satt i väntrummet på sjukhuset natten du föddes, med en kopp automatkaffe jag aldrig drack och telefonen i handen, väntandes på ett meddelande som inte kom fort nog. Det var en timme djupt inne i natten som jag helt tappat räkningen på, och varenda gång en dörr öppnades längre ner i korridoren reste jag mig nästan, som om det kunde vara du.

Din mamma, Cecilia, hade bett mig komma, inte för att jag behövdes på förlossningsavdelningen, utan för att hon inte ville sitta ensam med väntan medan din pappa var därinne med henne. Så vi satt där, vi två, i den där konstiga tystnaden som bara finns på ett sjukhus sent på natten, och pratade om ingenting särskilt, bara för att få timmarna att gå lite fortare.

När barnmorskan äntligen kom ut och sa att det var en pojke, och att allt stod bra till, kände jag något jag inte förväntat mig att känna för ett barn som inte ens var mitt. Jag hade inte sett dig ännu, inte hållit dig, inte ens hört dig gråta — och ändå stod jag där med tårar i ögonen, som om jag redan kände dig.

Därför känns det så självklart för mig att stå här idag och lova att vara en del av ditt liv, Elias — för det var jag redan, långt innan du visste att jag fanns. Jag har följt dig sedan dess, från din första resa genom flygplatsen i bilstolen, till dagen du äntligen lärde dig hålla en sked.

— Dopstal, fadder