Bröllopstal från brudgummen – inspiration och exempel

För er som inte hört historien: jag friade till Wilma två gånger. Första gången var på en utflykt utmed Höga kusten, solsken, ett helt tal instuderat i huvudet, en ring jag gömt i jackfickan i tre veckor utan att hon märkt något. Jag gick ner på knä. Jag öppnade asken. Och ringen rullade rakt ut och ner för klippan.

Det blev en väldigt lång tystnad. Wilma stod och stirrade på klippsluttningen där ringen just försvunnit, och jag stod och stirrade på Wilma, och ingen av oss sa ett ord på ungefär tio sekunder, som kändes som tio år. Sen började hon skratta. Inte åt mig — med mig, vill jag tro — men det är ljudet jag älskar mest med henne. Hon skrattar när livet går fullständigt snett, istället för att rasa samman.

Vi vandrade hem utan ring men med en historia ingen av oss någonsin kommer att glömma. Tre veckor senare friade jag igen, den här gången i vårt eget kök, med en ny ring fasttejpad ordentligt inuti en ask jag limmat igen själv. Inga klippor i närheten. Hon sa ja igen, som om det var första gången hon hörde frågan.

— Bröllopstal, brudgummen